jag vet hur det kommer bli, det kommer bli som vanligt och jag vill inte det. jag vet att man inte ska säga att man vill va som alla andra, men jag skulle vilja va det i en dag! bara en dag. det finns två jag, en som vågar ha roligt, sen är det den andra som bara är feg och ängslig. varför kan jag inte va den jag vill va, jag drömmer om hur det blir, och det blir bra, men sen i verkligenheten är det bara rent skit. jag vill inte längre och det har inte ens börjat än. men det gör det i morgon. det har hållt på ett år nu, varför kan det inte sluta, varför kan jag inte växa upp. hur svårt kan det va? jag ser hur alla blir anorlunda, jag hatar det! jag vill va 5år igen, då va allt lätt. man va inte rädd för va andra tyckte, mamma la fram kläderna man skulle ha på dagis, va kompis med alla. önskar mig tillbaka till den tiden. i början va det svårare, nu är det lättare, kommer det aldrig gå över?